Nyhetsvärdering - Blogg A

Elisabet Höglund: Självmordet var nära

Ungefär så stod det på kvällstidningens löpsedel idag. Jag brydde mig inte om att titta efter vilken det var, eftersom den senaste veckan varit full av uttalanden från Höglund och tv 4. Det ena mer uppförstorat än det andra. Men det säljer förstås lösnummer. Självmord är ett dramatiskt ord och för att någon ska överväga detta behöver det ha hänt något allvarligt.

Nyfikenheten väcks. Vad är det som har hänt egentligen? Vad kan vara så allvarligt?

Att det är oklart vad som hänt gör att människor kan bilda sig en egen uppfattning. Elisabet Höglund är dessutom tacksam att skriva om. Hon har tidigare berättat om sin svåra barndom och hur hon har klarat sig trots alla odds. Hon är erfaren journalist och en underdog. Under hennes medverkan i Let's Dance på samma kanal förra året fick svenska folket en tydligare bild av henne. Hon är omtyckt. Vi vill läsa om henne.

Det blir också en nyhet för att trakasserier alltid är en nyhet. Nyligen kom en bok ut om sextrakasserier i teaterbranschen. Alfahannen heter den, författare Katarina Wennstam. En undersökning från Sveriges radio kommer nu några veckor senare och visar att detta inte bara är fiktion.

Konflikten med tv 4 kring Förkväll blir som David mot Goliat. Det är hög igenkänningsfaktor för alla de som någon gång velat säga ifrån och vara besvärliga, men inte vågat på grund av rädsla för repressalier. Det går att sympatisera med Höglund, som enligt media har utsatts för både påhopp om utseende och ålder, samt ansetts som allmänt jobbig. Hon har inte rättat in sig i bimboledet och gjort tjejprogrammet Förkväll till den smink-, inrednings-, mat- och dejtingorgie som förväntats av henne. Hon har velat göra ett bra arbete. Hon har velat behålla sin integritet och utnyttja sin journalistiska kompetens. Det gjorde hennes förstås obekväm.

Men det säger man ju inte till folk.

De som inte vågat stå upp för sin integritet kan också välja en annan synvinkel. Se vad som händer när man är besvärlig. Det var tur att jag var så smart som inte sa ifrån till chefen.

Att Elisabet Höglund idag väljer att kommentera alla skriverier i tv 4:s nyhetsmorgon (!) på ett sakligt och smart sätt ger ännu en infallsvinkel. Det är ett bra exempel på hur en nyhet kan hålla i sig under en längre tid. Det är fortfarande intressant då Höglund tydligen är varken "knäckt" eller "självmordsnära". Snarare bemöter hon frågorna på ett sällsynt samlat och nyktert sätt. Med klara fakta. Ärligt, utan omsvep.

Självmordslöpsedeln känns i detta sammanhang som ett sätt att försöka mjölka en nyhet som börjar ta slut. Vi vill inte läsa om alla detaljer idag igen. Det behövs något nytt. Människor tröttnar. Men att bli mer och mer dramatisk kan få en Peter-och-vargen-effekt. Till och med dramatiska löpsedlar blir vardagsmat till sist. Förtroendet för kvällstidningarna är ganska urholkat redan.

Sanning och ärlighet fångar vår uppmärksamhet. Som i tv 4:s nyhetsmorgon. Det som är annorlunda i en värld av smaskiga, gränslösa detaljer blir det ärliga. Och för att en nyhet ska fånga vår uppmärksamhet behöver den vara annorlunda. Stå ut ur bruset.


Så över till nästa nyhet, apropå förtroende. Moderaterna valfuskar. I en förtroendebransch som politik blir detta extra allvarligt. Vi lyssnar.

Det är valår i år och alla som aldrig är det minsta intresserade av politik är helt plötsligt politiska experter. Politikerna granskas extra noga. Och fuskande politiker har människor väldigt lite överseende med.

Att det handlar om ett fåtal politiker, endast i Stockholm och bara i ett provval spelar mindre roll. Vi påminns om tidigare skandaler som hänger fast vid det blå M:et. Vi minns statsråden som inte betalade tv-licens. Vi minns svart städhjälp någonstans i bakhuvudet. Och sjukförsäkringen!

Och vad Reinfeldt än säger så blir det svårt att minnas att det var sämre förr.

Det är särskilt viktigt eftersom det är regeringspartiet det handlar om och många människor inte har en färdig partitillhörighet som man tidigare haft. Nutidens människor är vana att välja telefonabonnemang, elavtal och försäkring utifrån vad som passar dem och deras behov bäst. Det är det som kallas avreglerad marknad. Vi håller inte fast vid ett parti som inte passar oss heller.

Vi vill veta.

Därför blir dessa nyheter som kommer oväntat så intressanta. Vad har hänt? Vem säger sanningen? I Höglunds fall handlar det om att det även för henne själv blev en överraskning att hon inte fick fortsätta i programmet. I fallet med moderaternas fusk vet vi inte vem som vetat eller inte. Det är mycket viktigt att det framstår som om ingen visste, att det är enskilda händelser som partitoppen inte haft en aning om. Samtidigt naggas Reinfeldts förtroende i kanten.

Det är intressantare eftersom det fusk partimedlemmarna gjort sig skyldiga till ha med partiet att göra. Även om det handlar om ett provval så är det lätt att tänka sig att det skulle kunna vara det riktiga valet. Det handlar inte längre om tv-licens, vilket jag tror att många kan tycka är mer förlåtligt. Många betalar inte sin tv-licens. Men att fuska för att kunna hamna på en förtroendeposition - ja, det är en helt annan femma.

Att börja blogga - igen

Det är svårt att räkna hur många gånger jag har påbörjat en blogg. Det är däremot inte särskilt svårt att räkna de gånger jag fortsatt. Det är nämligen alldeles alldeles ... noll...

Varför då? Förmodligen för att det finns alldeles för mycket att skriva om. Hur väljer man ut vad som är intressant? Vem sjutton skriver jag för? Mig själv? Någon annan? Vem i så fall? Varför skriver jag?

För att det är roligt. Men det finns ju så många andra saker som också är roliga. Hur prioriterar man mellan de roliga sakerna? Så att man faktiskt gör det som är roligast? Hur vet man vad som är roligast? Hur motiverar man sig till att göra det som inte är roligt? När det finns så mycket som är det...

Och vad är i så fall roligast att skriva om?

Vad är dessutom intressant för andra att läsa? Är det vettigt att tänka på vad andra finner intressant? När alla finner olika saker intressanta? När jag tycker att det går att finna något intressant i det mesta. Någon intressant synvinkel. Någon tråd att spinna vidare på.

Spinna vidare ja. Det är ett problem om man ska vara fokuserad, motiverad, tydlig och allt annat man "ska" vara. När det är så roligt att tänka vidare, att hitta nya idéer. Kan man vara beroende av nya idéer? Uppfattas man inte som väldigt fladdrig då? En sån som aldrig kan bestämma sig?

Varför ska man egentligen bestämma sig? Jovisst, man måste göra val, för om man inte gör några val och prioriterar så kommer man inte vidare. Då kommer man inte framåt. Man står och stampar. Man överlämnar livet åt slumpen. Låter det hända. Känner sig maktlös, kanske. Och då hade det här inlägget t ex inte blivit skrivet överhuvudtaget.

Om jag inte hade bestämt mig för att skriva ett inlägg, alltså.

Att göra val.

Är det alltså samma sak som att bestämma sig?

Njae. Om man "bestämmer sig" som många definierar ordet är det nog snarare så att man slutar välja. Ger upp. Tycker att man har valt klart. Slutar att utvecklas. Väljer "lugn och ro" framför framsteg.

Det kan vara provocerande att inte bestämma sig. Det provocerar dem som stagnerat. De som valt bort nyfikenheten. Kanske valt bort möjligheterna?

Men har man valt bort någonting, då lär man ha valt något annat. Det går ju inte att välja utan att välja bort. Vad sjutton väljer man om man väljer bort möjligheterna? Omöjlighet?

Väljer man då bort valmöjligheterna också?

Var hamnar man då? Depression?

Och vad händer om man börjar välja igen?