Att börja blogga - igen

Det är svårt att räkna hur många gånger jag har påbörjat en blogg. Det är däremot inte särskilt svårt att räkna de gånger jag fortsatt. Det är nämligen alldeles alldeles ... noll...

Varför då? Förmodligen för att det finns alldeles för mycket att skriva om. Hur väljer man ut vad som är intressant? Vem sjutton skriver jag för? Mig själv? Någon annan? Vem i så fall? Varför skriver jag?

För att det är roligt. Men det finns ju så många andra saker som också är roliga. Hur prioriterar man mellan de roliga sakerna? Så att man faktiskt gör det som är roligast? Hur vet man vad som är roligast? Hur motiverar man sig till att göra det som inte är roligt? När det finns så mycket som är det...

Och vad är i så fall roligast att skriva om?

Vad är dessutom intressant för andra att läsa? Är det vettigt att tänka på vad andra finner intressant? När alla finner olika saker intressanta? När jag tycker att det går att finna något intressant i det mesta. Någon intressant synvinkel. Någon tråd att spinna vidare på.

Spinna vidare ja. Det är ett problem om man ska vara fokuserad, motiverad, tydlig och allt annat man "ska" vara. När det är så roligt att tänka vidare, att hitta nya idéer. Kan man vara beroende av nya idéer? Uppfattas man inte som väldigt fladdrig då? En sån som aldrig kan bestämma sig?

Varför ska man egentligen bestämma sig? Jovisst, man måste göra val, för om man inte gör några val och prioriterar så kommer man inte vidare. Då kommer man inte framåt. Man står och stampar. Man överlämnar livet åt slumpen. Låter det hända. Känner sig maktlös, kanske. Och då hade det här inlägget t ex inte blivit skrivet överhuvudtaget.

Om jag inte hade bestämt mig för att skriva ett inlägg, alltså.

Att göra val.

Är det alltså samma sak som att bestämma sig?

Njae. Om man "bestämmer sig" som många definierar ordet är det nog snarare så att man slutar välja. Ger upp. Tycker att man har valt klart. Slutar att utvecklas. Väljer "lugn och ro" framför framsteg.

Det kan vara provocerande att inte bestämma sig. Det provocerar dem som stagnerat. De som valt bort nyfikenheten. Kanske valt bort möjligheterna?

Men har man valt bort någonting, då lär man ha valt något annat. Det går ju inte att välja utan att välja bort. Vad sjutton väljer man om man väljer bort möjligheterna? Omöjlighet?

Väljer man då bort valmöjligheterna också?

Var hamnar man då? Depression?

Och vad händer om man börjar välja igen?